Sneaky Sneaky

Mamma provar kläder. Hon ska på kryssning. Själv ska man på flatkalas. Dricka sig redlös och göra bort sig. Det klarar jag galant. Det har nästan blivit min specialite. Men det är väl så det ska vara. Jag hoppas att det bara är jag som ska köra på det. Gör mamma det blir det pinsamt på riktigt. Jag kan skylla på att jag är ung och dum. Men om mindre än tre månader är jag inte ung längre. Inte tonåring. Då är jag vuxen på riktigt. Systemet och allt. Jag har lite svårt att tänka mig att lilla jag skulle gå och bli stor. Jag som trodde att man var femton livet ut. Men det är väl tur att det inte är så. Man hade på sig för mycket smink, hade så mycket problem och man tyckte att alla var dumma i huvudet. Det är så det är att vara femton. Det bara är så. Inget som går att ändras. Men man växer up. Förhoppningsvis i alla fall.

Erika har flyttat nu. På riktigt. Det finns ingenting kvar i lägenheten. Herr och Fru Leivo vimmlar runt som yra höns. Det är lite charmigt. Dom har så mycket att göra hela tiden. Det är knappt att dom hinner med sig själva. Men så kan det vara. Jag tycker i alla fall att huset är jätte mysigt. Erikas rum blev awesome.
Nu ska jag dricka te och läsa min extremt braiga bok.

Släng dig i väggen mr anka, här kommer jag!

Det finns en del saker man stör sig på mer än andra. En del saker som bara irriterar. Liksom som en mygga på natten. I dag hände just en sån sak. Ja precis, det hände en mygga. Jag var jätte glad. Livet lekte. Jag var nöjd över att komma till skolan. Men första lektionen var en besvikelse. Det var då myggan hände. Underbart! Om jag bara kunde slå ihjäl den. Men nej, den hängde efter mig hela dagen. Jag har fortfarande inte fått död på den. Jag som trodde att jag kunde leva länge på den där blomman som hände tidigare i veckan. Blomma?! Herregud vad jag fick fantasistopp där. Jag kanske skulle kunna kalla det för bröst? Dom är ju bra. Kanske lite...ehm...dålig förklaring på vad som egentligen hände dock. Så det får nog duga med blomma. Tills vidare i alla fall.
Det blir att tågluffa till the big city Arboga i morgon. Jag borde få kalla det "luffa", för jag byter ju fakiskt tåg en gång.
Erika flyttar. Det är lite tragiskt. Vi har haft många långa samtal om allt från jordens undergång och universum, till penisar och lesbiskt sex. Det har dock hänt att det sistnämnda har ledit till intensivgos mellan lakanen. (Jag kom precis på att min mamma brukar läsa vad jag skriver så det där kanske känns lite olämpligt, en aja, det får gå ändå).
Iaf  så är jag lite nyfiken på hur många gånger jag kommer att hoppa av på pettersberg när jag egentligen ska till vallby. Jag kan se mig själv kliva av bussen och på samma gång som den åker, ångrar jag mig och vill hoppa på igen.
Jag tror på allt som är bra, och det dåliga skiter jag i.

...men lika glad för det är jag, men räven gled ur näven.

Det blir bio ikväll. Jag vill nog kalla det dejt. Det blir lite med spänning och pirr då. Flickan som lekte med elden. Så det blir vist en kväll med hett sex på bioduken. Det kan ju leda till ett och annat antar jag. Men jag ska äta så mycket popcorn så jag rullat ut. Så det kommer nog att ta död på de flesta orena tankar som kan tänkas uppkomma.
Det är någon på toa, men vi vet ej vem. Det är ju också lite spännande. Det kan ju vara vem som hellst eftersom att ytterdörren inte var låst. Någon är sneaky sneaky.
Jonas är här. Han är hyperaktiv. Hela tiden. Det kan vara kul.
Jag är sugen på max, men kan ju alltid hoppas.
Livet är bra och jag är nöjd.

Jag har egentligen ingenting att skriva. Det händer ingenting. Hösten gör väl sitt. Det är lite mysigt. Mörker och sånt där. Thé är gott och jag har köpt en ny mobil. Det var inte meningen. Jag skulle få en present. Jag fick köpa en mobil. Tack så mycket. Man kan ju inte tacka nej till en present. Jag har det nog rätt bra trotts allt.
Bruchan, ja personalen, tyckte att det var för länge sen vi var och hälsade på. Då gjorde det lite ont i mitt hjärta. Det får bli Bredbar för hela slanten i höst.
Varför säger jag höst hela tiden? Det är kanske två veckor kvar av hösten. Det gör mig lite ledsen.
Löven är så fina och det luktar så gott. Hela tiden.

Det snöar. Det ligger till och med snö på marken hemma hos mig, vid ett litet hus mitt ute på landet. Korna går inte ute längre, dom har flyttat. Det betyder att det är vinter nu. Jag tycker inte om julen, men på något underligt vis längtar jag ändå. Det känns lite som i början, du vet när allt var så där spännande och jag skulle åka till pappa och du till norrland. Vi skulle sakna varandra för första gången. Du ringde mig när jag stog och gjorde kola, och jag brände den. Jag gick ut och satt mig i snön och rökte i en timme och bara pratade med dig. Det var första gången vi riktigt pratade i telefon. Jag blekte mitt hår och mms:ade en bild till dig, inte bara för att visa håret utan för att du skulle se mig även fast vi var så långt borta från varandra. Kommer du ihåg? Det var nog då det började på riktigt. Det var början på något fint, något underbart, något som inte kan beskrivas med ord. Därför pirrar det i min kropp när det snöar.
Jag älskar dig Erika Leivo, du är mitt liv nu <3