Sneaky Sneaky

Det snöar. Det ligger till och med snö på marken hemma hos mig, vid ett litet hus mitt ute på landet. Korna går inte ute längre, dom har flyttat. Det betyder att det är vinter nu. Jag tycker inte om julen, men på något underligt vis längtar jag ändå. Det känns lite som i början, du vet när allt var så där spännande och jag skulle åka till pappa och du till norrland. Vi skulle sakna varandra för första gången. Du ringde mig när jag stog och gjorde kola, och jag brände den. Jag gick ut och satt mig i snön och rökte i en timme och bara pratade med dig. Det var första gången vi riktigt pratade i telefon. Jag blekte mitt hår och mms:ade en bild till dig, inte bara för att visa håret utan för att du skulle se mig även fast vi var så långt borta från varandra. Kommer du ihåg? Det var nog då det började på riktigt. Det var början på något fint, något underbart, något som inte kan beskrivas med ord. Därför pirrar det i min kropp när det snöar.
Jag älskar dig Erika Leivo, du är mitt liv nu <3