en annan man som du
amandahmeyer.tumblr.com
Vem ska jag döda? Äckeltanten med snygga skor!
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inget val. Jag har ingen kontroll. Psykiskt utmattad. Allt det här. Det tar död på mig. Långsamt. Smärtsamt. Att gå. Röra mig. Upp. Eller ner. Det är jobbigt. Jag har ingen ork. Till livet. Till dig. Eller till mig. Det finns inte. Ingenting. Borta.
Jag hör att ni pratar. Men jag förstår inte. Orden flyter ihop. Det är ingenting. Bara ord. Det finns kanske något bakom. Men jag vet inte vad. What ever. :F
who to be. who to fuck
Motherfucker..! Det har hänt så mycket. Men ändå så lite. Jag kommer ingen vart. Men någonting. Om allt går rätt. Kanske jag inte har någonstans att komma. Jag kommer göra allt för att komma därifrån. Om jag känner mig rätt. En vit råtta i en vit bur. Sterilt. Övervakning dygnet runt. Toppen. Jag hade lyckats förtränga en liten detalj. Jag har blundat så hårt. Att det gör ont att öppna. Om jag fortsätter att blunda. Kommer det inte finnas något att öppna för.
Jag är livrädd för att dö. Sakta. Tar jag död på mig. Kväver det lilla som finns kvar. Svälter det lilla som finns kvar. Det lilla som finns kvar. Hjärnan krymper också. Det är kanske därför. Jag sover. Hela tiden. Alltid trött. Ont i magen. Magsårsont. Men inte magsår. Eller? What ever Motherfucker. Motherlover.
Im a morher lover. Youre a mother lover. We sould fuck each others mothers. Fuck each other moms.
Utkast: Mars 10, 2011
Vart ska man börja? När något nytt har skapats. Det finns så mycket att säga. Så mycket att få fram.
Jag har tappat hoppet. Vet inte vart jag ska leta. Jag orkar inte längre. Kämpar. Som ett djur. Det leder ingen vart. Ni har sugit ut all den lilla kraft jag hade. I am so fucked! Jag orkar inte.
Ses nån gång. I en anna värld. Någon annan stans.
Btw, är det meningen att det ska bli, så kommer det också att bli. Du får vänta. Du får se. Kanske. Jag vet inte. Men det är okej. Bye! E..!
Hallsta i mitt hjärta. Låt mig besjunga dig nu. Genom dräggens kärlek till Hallsta. Länge leve äcklet! Hurrahurrahurrahurra! Fuck you!
Vi kan säga att det är tre steg. Steg ett är avklarat. Det lättaste. Steg två är nog det svåraste. På onsdag kommer dom nr 2. Jag hoppas nå innerligt att det ska gå bra. Jag har aldrig vunnit på lotto. Det är min tur nu. Reperation vore trevligt.
Mitt öde ligger inte i mina händer. Skrämade. Har det någonsin gjort det? Hela tdien. Har bara inte fattat det. Jag har tappat kontrollen. Jag klarar mig inte. Trots att jag gjort det alla andra gånger. Dags att inse det nu. Bättre sent än aldrig.
Jag ligger i min egen säng. I mitt eget rum. Det var länge sen. Det luktar gott. Det är fint. Jag känner mig som en främling i mitt eget rum. Soffan var väldigt skön. Men trång. Jag är lång. Väldigt lång faktiskt. En liten soffan kan bli trång. För en lång tjej. Jag har ett liten rum. Bor i en liten stad. En liten stad kan bli trång för en lång. Tjej. Jag gillar inte killar som kör raggarbil. Jag gillar inte killar som kör saab eller volvo eller någon annan bil för den delen. Jag gillar inte killar som åker buss, går eller cycklar för den delen heller. Jag gillar inte att bo i en skabbig lägenhet som förut var en knarkarkvart. Jag gillar inte att gå på Ica eller Konsum. Jag gillar inte att bli dömd för att jag inte har långt hår. För att jag inte sminkar mig så mycket. För att jag inte gillar allt det jag inte gillar. Jag gillar människor som annorlunda. På ett bra sätt. Starka personlighet. Starka svegheter. Orädda. Rädda. Allt på samma gång. Jag gillar människor som är mycket. På samma gång. Det ska gå fort. Åt alla håll. Det ska vara lugn och ro. Hela tiden. Jag vill ha allt på samma gång. Hela tiden. Alltid. Det blev rörigt. MEN. Jag gillar röring. Och årdning. Oårning. Reda. Så mycket. Jag vill bli allt. Jag vill vara utan. Jag vill stå sidan och titta på. Jag vill vara med och spela. Men framför allt. Jag vill må bra. En dag. En dag utan något. Bara bra. Kan inte jag få det? Snälla. Det är långt kvar till jul. Men då hinner jag önska hur mycket som hellst. Så mycket att jag kanske kan få den i en fin liten ask. På julafton nr 1. Eller kanske 2. Bara asken kommer. Då är jag nöjd.
Nu ska jag sova. Pillrena börjar kicka in. Lika bra att blunda på egen hand. Jag vill inte somna sittades med datorn i knät. I morgon ska jag städa. Ännu mer. Då tänker jag på fint det ska bli. Och det finns alltid något att städa. Det är bra. God natt fucker!
P.s.. det är helg så jag tror inte att du läser detta. Det är ju trots allt... tyå jobb. Men lilla poeten. Vi ses på måndag! Drygare än någonsin! Bara för att jag kan! D.s
här med lovar jag att du ska dö
Jag samlar mod. Livet kommer ta en vändning som jag inte riktigt är redo för. Det blir bra tillslut. Men vägen dit är skrämmande.
Dom prioriterar onödiga. Jag fick vänta. I två veckor. Jag hade inte två veckor. Jag hade inte ens en dag. Och nu är det tänkt att jag ska vifta med händerna, skrika och få dom att se mig. Man kan inte tvinga någon att öppna ögonen om inte viljan finns. Mig kan man inte lägga i ett fack. Det är lite mer komplicerat än så. Det kräver arbete. Jag antar att det är det som får dom att vilja blunda. Knipa ihop deras små äckliga ögon så hårt att dom glömer. Syns inte. Finns inte. När jag vågar erkänna, vågar säga till. Då ignoreras jag och blir undanknuffad. En sak är säker i alla fall! Jag skriver inte något jävla kontrakt på att allt ska bli bra inom fjorton dagar. Hel sjukt. Stört. Vrickat. Far åt helvete, ditt lilla äckliga bi!
Vägen är lång, krokig och gropig. Det går inte fort. Men jag tar mina små steg i rätt riktning.
Tiden är inne, det är dags för mig att erövra världen!
Ta en annan mans penis i handen och säga "du kan lita på mig"
Det blir en semester. Förhoppningsvis.. Ingen verklighet som stör. Bara jag, och jag. För det bättre. Det började inte som mitt år. Men det kan nog sluta som det. Hejdå.
tappat bort Wikipedia
Dom säger att det börjar bli lite för mycket. Överdrift. Jag börjas trivas. Tror jag. Dock.
Förvirrad. Dock igen. Mer än vanligt. En hemkomst kan nog ha med det att göra. Jag är nog bara lite missanpassad i samhället. För tillfället. Jag kommer nog tillbaka. Förhoppningsvis.
Något händer. Lite obekvämt. Spännande. Men udda. Det kan nog bli bra till slut.
Framtiden ser inte längre ut som jag trodde. Jag hatar det. Men det är bra. Vänja mig vid tanken. Det är nog det jag behöver göra. Bara.
Spel. Spel. Spel. Alla spelar så bra. Jag är imponerad. Helt klart. Good job. Tummen upp. Och allt sånt där.
Du vill bara en sak. Men jag vill inte. Kanske kan vara svårt att inse. Men jag tror på det. Det blir bra till slut. Osv.
Det är nog min tur snart. Har jag tyckt länge. Men det kommer. På riktigt. Jag är på g. My time to shine. For sure.
Det finns inget du kan göra. Eller du. Eller du. Eller du. Och inte du heller. För den delen.
Det blir min tur snart. Min. Och. Så. Vidare.
Dom säger att det inte bra. Men jag är på reparation. Så det är ok..!
Puss på munnen på julafton, nyår och sen också. Kalas!
så jävla gay
Dom säger att man kanske ska. Kanske borde. Jag vet inte. Det är lika bra.
Jag håller på att sabba allt. Det svider lite. Långt inne. Där hjärtat ska sitta. Jag har tappat bort det. Vet inte riktigt vart jag ska leta. Jag kan inte komma ihåg vart jag använde det sist. Eller när. Det var länge sen. Det kanske aldrig kommer tillbaka. Det kanske letar efter mig. Kanske lika bra att inte leta för mycket. Besvikelse. Besvikelsen som kommer ibland. Det är mig själv. Och kanske lite dig. Kanske lite på alla. På världen. På livet. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Jag vill ha en manual. Fortfarande. En guide. Det vore bra. Det där jävla spelet jag tjatar om. Jag har kommit en bit. Men det blir hela tiden Game Over. Jag ger upp. Vi kanske ses. Om det är meningen. Men meningen är att jag inte ska se. Ingenting. Hejdå.
I am IN love WITH love
Här sitter jag. Lämnad själv i en skog. En skog som är mörk och skrämande. Det har hänt lite saker. Jag har blivit en ensam liten guldfisk i en skål stor som havet. Jag lever i en ungkarslya fast för två kvinnor. Mamma och jag är ett bra team. Jag känner mig ensam. Men jag har underbara vänner. Angie..! Du är guld värd. Jag är din sämre hälft, och du är min bättre. Det här låter som en kärleksförklaring. Och det kanske är det. På något sätt. Kärlek till vänner är ju underbart. En annan liten vän har lyckats smita innanför muren. Spännande. En annan vän är uppskattad på svstånd. En vän uppskattas hela tiden. Trots att mötena blir med mellanrum. En uppskattas på ett annorlunda vis. En del uppskattas inte alls. En är välkommen tillbaka.
Du och jag, kärleken. Vi håller i hop du och jag. I nöd och lust.
pussduvet.
Du och jag, kärleken. Vi håller i hop du och jag. I nöd och lust.
pussduvet.
President gonorrè och mrs Flata
Om du kan. Kan jag... Men om inte jag kan. Kan inte du då? Vad händer om jag inte vill? Men du vill. Då har vi något som inte går. Det går inte att göra något åt. Om jag inte orkar bry mig. Jag kommer inte orka anstränga mig. Jag ger upp. Kastar in flaggan. Hedå. Bara för att jag inte orkar. Är det en giltig anledning? Är det så lätt?
Skadan är redan skedd.
HEJDÅ. Får se när.
Skadan är redan skedd.
HEJDÅ. Får se när.
d-d-d-d-d dansar
Alla kan Dansa. Vem vet. Det kanske blir något. Någon gång. Så länge som vi vill. Det kanske finns en chans. Att allt blir bra mellan oss. Det kanske finns en chans att allt skiter sig mellan oss. Only time can tell. Du är inte som alla andra. Bra. Jag tycker inte om alla andra. Nej. Alla andra tycker nog inte om mig heller. Men det är ok.
Häst nu. Du kan va en häst! Du är en häst. Tack och hej, leverpastej -.-'
snigelpost motherfucker
Det blir lätt så. Eller hur är det man brukar säga? Jag vet inte.
Det snurrar. Väldigt mycket. Marken under mig gungar. Ingen som tar emot mig. När jag faller. Ingen som vet hur. Hur ska dom?! Precis.
Jag vill bli full. Få det att gunga ännu mer. Det är min plan. Kom så gungar vi tillsammans. Inte samtidigt. Inte samma gungning. Men gärna tillsammans. Jag vill ha det så. Kanske bäst. Vem vet.
Du borde se mig. Lite mer än andra. Du borde kanske. Mycket. Jag ställer krav. Ja. Det gör jag. Jag säger precis som jag tycker. Och tänker. Lite mycket. Kanske för. Ja. Kanske för mycket.
Jag har så mycket att göra. Så mycket som skulle gjorts. Sagts. Stressar. Jag gör så mycket. Men får ingenting gjort. Jag står på samma ställe och stamar. Hur mycket jag än springer så står jag kvar på samma ställe. Det går inte att springa ifrån det. Det går inte att springa ifrån någon. Inte någon alls. Även om jag vill.
Allt jag vill göra är att springa! Fort!
Det snurrar. Väldigt mycket. Marken under mig gungar. Ingen som tar emot mig. När jag faller. Ingen som vet hur. Hur ska dom?! Precis.
Jag vill bli full. Få det att gunga ännu mer. Det är min plan. Kom så gungar vi tillsammans. Inte samtidigt. Inte samma gungning. Men gärna tillsammans. Jag vill ha det så. Kanske bäst. Vem vet.
Du borde se mig. Lite mer än andra. Du borde kanske. Mycket. Jag ställer krav. Ja. Det gör jag. Jag säger precis som jag tycker. Och tänker. Lite mycket. Kanske för. Ja. Kanske för mycket.
Jag har så mycket att göra. Så mycket som skulle gjorts. Sagts. Stressar. Jag gör så mycket. Men får ingenting gjort. Jag står på samma ställe och stamar. Hur mycket jag än springer så står jag kvar på samma ställe. Det går inte att springa ifrån det. Det går inte att springa ifrån någon. Inte någon alls. Även om jag vill.
Allt jag vill göra är att springa! Fort!
det är svår att hålla fast vid. lite som ett vinglas på fyllan
Jag lever och går runt i min egen skit. Det är jag som ställt till. Det är jag som bär skulden. Men det är även jag som valt. Så jag ser inte problemet med att självmant ha kläder och saker överallt, ångest över saker man gjort eller sagt när det i alla fall i slutändan ändå hänger på mig. Att vara kär i att vara kär är också något som hänger på mig. Jag är helt klart det. Jag är kär i att känna kärleken pumpa i min kropp. Jag är kär i att känna hatet sprida sig. I ångesten som fyller mitt huvud. Jag är kär i att känna. Jag är kär i att alltid veta att oavsett vad jag gör, hur långt jag än går eller vad som än händer så kommer jag lämna livet obemärkt.
Det luktar gott, trotts att det luktar skit. Svek. Det är så underbart. Det gör så ont. Men man glömmer bort smärtan. Man skapar nya kontaker och nya risker att bli sviken. En risk man tar med förnekelsen påtvingat i bakhuvudet. Förnekelse är nog människans största svaghet.
Jag måste erkänna. Ibland leker jag nog för mycket. Det är en enkel men farlig syselsättning. Otroligt rolig. Egentligen. Varför sluta med något som får en att skratta inombords?! I grund och botten är jag en tråkig och meningslös figur. Jag leker för mycket. För mycket för att det egentligen ska vara bra.
Egentligen är ett bra ord. Att leka med det som faktiskt är så. På riktigt. Egentligen borde det användas mer. Jag jobbar på det.
Det är dags för mig att bädda om mig och förbereda en natt med få timmars sömn
Det luktar gott, trotts att det luktar skit. Svek. Det är så underbart. Det gör så ont. Men man glömmer bort smärtan. Man skapar nya kontaker och nya risker att bli sviken. En risk man tar med förnekelsen påtvingat i bakhuvudet. Förnekelse är nog människans största svaghet.
Jag måste erkänna. Ibland leker jag nog för mycket. Det är en enkel men farlig syselsättning. Otroligt rolig. Egentligen. Varför sluta med något som får en att skratta inombords?! I grund och botten är jag en tråkig och meningslös figur. Jag leker för mycket. För mycket för att det egentligen ska vara bra.
Egentligen är ett bra ord. Att leka med det som faktiskt är så. På riktigt. Egentligen borde det användas mer. Jag jobbar på det.
Det är dags för mig att bädda om mig och förbereda en natt med få timmars sömn
sorry your not a winner, sucker!
Jag tror på spöken. När jag inte tar de smågula... så spökar det i mitt huvud. Det är ok. Vanesak du vet.
Vad vet du om livet egentligen? Vad vet du om världen, på riktigt? Är du nöjd med läget, ärligt talat? Kommer du kunna leva med att inte göra något åt det? Kommer du kunna titta dig själv i spegeln, om 20 år, och vara nöjd med dig själv? Kommer du vara stolt över din insatts när världen krisar (mer än i dag) och håller på att gå under? När det står klart för dig att du inte kommer att kunna påverka för att det är försent. Kommer att dö i frid? Kommer du kunna sova på natten utan ångest? Vad finns det att göra om inte samvetet existerar? Du vill. Men inte nu. Hållbar idé? Det kan diskuteras. Om inte nu, varför sen? Det kan man undra. Men hur ska jag kunna förstå vad som händer i ditt huvud om du inte säger något? Du kanske inte kan. Men då kan du inte begära att jag ska kunna heller. Eller kan du? Är det så det är? Är det så det ska vara? Jag vet inte. Men det är ok. Det är ok att jag inte vet någonting. Att jag är utelämnad. Dömnd att leva i ovishet. Om vad som händer. Igentligen. Jag ser ingenting. Jag vandrar på jorden med vidöppna ögon. Men ändå är det mörkt. Och dimmigt. Det är grumligt. Varför är det så? Jag vill se. Jag vill människor. Kanske fler. Jag vet inte. Jag vill så gärna se. Varför är jag dömd till leva blint? Två ögon som slutat fungera.
Du, jag och många andra. I en berättelse om någonting. Oviktigt. Men ok.
Vad vet du om livet egentligen? Vad vet du om världen, på riktigt? Är du nöjd med läget, ärligt talat? Kommer du kunna leva med att inte göra något åt det? Kommer du kunna titta dig själv i spegeln, om 20 år, och vara nöjd med dig själv? Kommer du vara stolt över din insatts när världen krisar (mer än i dag) och håller på att gå under? När det står klart för dig att du inte kommer att kunna påverka för att det är försent. Kommer att dö i frid? Kommer du kunna sova på natten utan ångest? Vad finns det att göra om inte samvetet existerar? Du vill. Men inte nu. Hållbar idé? Det kan diskuteras. Om inte nu, varför sen? Det kan man undra. Men hur ska jag kunna förstå vad som händer i ditt huvud om du inte säger något? Du kanske inte kan. Men då kan du inte begära att jag ska kunna heller. Eller kan du? Är det så det är? Är det så det ska vara? Jag vet inte. Men det är ok. Det är ok att jag inte vet någonting. Att jag är utelämnad. Dömnd att leva i ovishet. Om vad som händer. Igentligen. Jag ser ingenting. Jag vandrar på jorden med vidöppna ögon. Men ändå är det mörkt. Och dimmigt. Det är grumligt. Varför är det så? Jag vill se. Jag vill människor. Kanske fler. Jag vet inte. Jag vill så gärna se. Varför är jag dömd till leva blint? Två ögon som slutat fungera.
Du, jag och många andra. I en berättelse om någonting. Oviktigt. Men ok.
