Sneaky Sneaky

Jag lever och går runt i min egen skit. Det är jag som ställt till. Det är jag som bär skulden. Men det är även jag som valt. Så jag ser inte problemet med att självmant ha kläder och saker överallt, ångest över saker man gjort eller sagt när det i alla fall i slutändan ändå hänger på mig. Att vara kär i att vara kär är också något som hänger på mig. Jag är helt klart det. Jag är kär i att känna kärleken pumpa i min kropp. Jag är kär i att känna hatet sprida sig. I ångesten som fyller mitt huvud. Jag är kär i att känna. Jag är kär i att alltid veta att oavsett vad jag gör, hur långt jag än går eller vad som än händer så kommer jag lämna livet obemärkt.
    Det luktar gott, trotts att det luktar skit. Svek. Det är så underbart. Det gör så ont. Men man glömmer bort smärtan. Man skapar nya kontaker och nya risker att bli sviken. En risk man tar med förnekelsen påtvingat i bakhuvudet. Förnekelse är nog människans största svaghet.
    Jag måste erkänna. Ibland leker jag nog för mycket. Det är en enkel men farlig syselsättning. Otroligt rolig. Egentligen. Varför sluta med något som får en att skratta inombords?! I grund och botten är jag en tråkig och meningslös figur. Jag leker för mycket. För mycket för att det egentligen ska vara bra.
    Egentligen är ett bra ord. Att leka med det som faktiskt är så. På riktigt. Egentligen borde det användas mer. Jag jobbar på det.

Det är dags för mig att bädda om mig och förbereda en natt med få timmars sömn