här med lovar jag att du ska dö
Jag samlar mod. Livet kommer ta en vändning som jag inte riktigt är redo för. Det blir bra tillslut. Men vägen dit är skrämmande.
Dom prioriterar onödiga. Jag fick vänta. I två veckor. Jag hade inte två veckor. Jag hade inte ens en dag. Och nu är det tänkt att jag ska vifta med händerna, skrika och få dom att se mig. Man kan inte tvinga någon att öppna ögonen om inte viljan finns. Mig kan man inte lägga i ett fack. Det är lite mer komplicerat än så. Det kräver arbete. Jag antar att det är det som får dom att vilja blunda. Knipa ihop deras små äckliga ögon så hårt att dom glömer. Syns inte. Finns inte. När jag vågar erkänna, vågar säga till. Då ignoreras jag och blir undanknuffad. En sak är säker i alla fall! Jag skriver inte något jävla kontrakt på att allt ska bli bra inom fjorton dagar. Hel sjukt. Stört. Vrickat. Far åt helvete, ditt lilla äckliga bi!
Vägen är lång, krokig och gropig. Det går inte fort. Men jag tar mina små steg i rätt riktning.
Tiden är inne, det är dags för mig att erövra världen!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du har i alla fall redan erövrat mitt hjärta hehe:$
Trackback
