Sneaky Sneaky

Jag är så sjukt ointresserad. Av det här. Som händer. Det som händer överallt. Hur ska man kunna bry sig i en värld som tappat greppet. Gräppet? Greppät? Finang sickan. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag vill inte blir vuxen när jag blir stor. Jag skulle inte bli en bra vuxen.
Jag hatar dom. Bekymmerskösa människor. Som inte har en aning om hur det är. På riktigt. Dom som vägrar att inse. Hur det är. På riktigt. Jag vet hur länge. Det kan hålla på. Osv. Jag är så liten. Som en fluga. Bland massa svart flugar är jag en grå. Med röda vingar. men jag syns inte. Jag lever ett par dagar. Dör. Lever igen. Om och om igen. Ja, jag är en fluga. En i mängden. Du bryr dig om mig. Men ingen vet igentligen vad det är. De vet inte hur man gör. Hur kan jag begära att andra ska veta. När jag själv inte är riktigt säker på det. Hur visar man att man finns där. Att man älskar. Att man verkligen bryr sig? Det är bortglömt. Fösträngt. Finns inte längre. Inte på riktigt. Tror jag. Men du förstår. Jag ska fånga ditt hjärta. En dag. När jag lärt mig att komma minnas. Hur man gör för att vara bra. För att vara som du vill. Det kan bli svårt. Göra mitt bästa. Det ska. Lovar. Om det igentligen betyder något. Jag skyller på samhället. På männskligheten. Jag har människor. På dom som finns. Männskligheten är nog slöseri med tid. I alla fall om inget händer. Men jag ska. Jag ska ta tag i ditt hjärta. Kväva det på blod. Och fylla på med mitt. Ge dig vingar och göra så du hamnar på den platsen du förkänar att vara på. Du är för bra för den världen du lever i. Puss