In my world everyone is a pony

Det blev ett hus. Det har varit ett hus rätt länge, men det är inte helt okej. Saker och ting är inte riktigt som det ska. Det stämmer inte. Men vad det är vet ingen. Iaf inte jag. Eller Erika heller för den delen. Det händer ofta att saker inte funkar så bra i praktiken som det kanske var tänkt. Men det är livet. Man kan inte få allt. Inte äns i närheten av allt. Det blir fint till slut iaf och då kommer man att vara glad. Då kommer man undra varför man inte var glad i början. Men det gör inget, för man behöver inte vara glad jämt. Även om det vore bra så finns det inget tvång. Jag är glad nu. Men det har nog inte så mycket med huset att göra. Jag är mäst bara lycklig på livet.

Nothing is impossible, Charlie!

Jag vill köpa saker, kläder, skor, klockor (?) och allt annat jag kan hitta. Det känns inte riktigt bra. Jag har ju inga pengar att köpa sakerna för. Undra om man kanske kan ta dom -.-  hmm  Sneaky Sneaky. Det vore nått det.
Gör det ont att kapa tårna? Eller är den en sån där smärta som sticker till sen försvinner? Är det värt att prova? Jag är ju liksom i behov av att vara utan tår för en stund. En iller, det är jag också i behov av. Kanske en retarderad liten mus?
Smink... Det är ju faktiskt något som jag behöver, familjen Hirvonen har ju skaffat tillökning, det uppskattas ej! Stan i morgon och inhandla? Det visar sig...

RSS 2.0