In my world everyone is a pony
Det blev ett hus. Det har varit ett hus rätt länge, men det är inte helt okej. Saker och ting är inte riktigt som det ska. Det stämmer inte. Men vad det är vet ingen. Iaf inte jag. Eller Erika heller för den delen. Det händer ofta att saker inte funkar så bra i praktiken som det kanske var tänkt. Men det är livet. Man kan inte få allt. Inte äns i närheten av allt. Det blir fint till slut iaf och då kommer man att vara glad. Då kommer man undra varför man inte var glad i början. Men det gör inget, för man behöver inte vara glad jämt. Även om det vore bra så finns det inget tvång. Jag är glad nu. Men det har nog inte så mycket med huset att göra. Jag är mäst bara lycklig på livet.
Kommentarer
Trackback