Sneaky Sneaky

Disney. Det är guds gova till människorna. Det finns inget bättre. En magisk värld. Jag kan förvinna och låtsas att jag är ett barn. Ett barn med det ända bekymmer att skivan kanske hackar lite ibland. Inga världproblem. Ingen ångest över vad man ska göra näst. Ingen oro över hur framtiden ser ut. Mamma säger nej när jag ska gå ut och leka, och min värld går under. Det vore underbart. Någon tog min spade i sandlådan och jag gråter. Det vore härligt. Jag tror att jag kommer vara ett barn i för alltid. Jag kommer att vara Peter Pan. Vägra växa upp och bo på ett spännande ställe.
Eller om jag kanske vore Lilla Sjöjungfrun. Att bo i havet och vara vacker.
Kanske jag till och med skulle vilja vara Alice som får upptäcka den underbara och förundrande världen i underlandet. Att gång på gång bli förvånad och överaskad. Att aldrig veta vad som händer näst.
Jag vill att det ska vara spännande. Jag vill vara en stark kvinna, som dom i filmerna. Alla är så bra och klarar allt de vill. Det finns ingenting som kan stoppa dom. De får alltid ett perfekt liv i slutändan och de lever alltid lyckliga i alla sina dagar, i slutet av filmen. Inget onödigt våld.
Men om jag känner för att ha extra spänning kan jag vara Pinocchio. Att bli fast i en val, få en åsnesvans.
Eller kanske Aladin. Tänk vilket spännande liv.

Ett liv som jag önskar men aldrig kommer att få. Jag är inte täcknad. Deal whit it. Men i drömarna är jag en sagofigur.