Sneaky Sneaky

Jag har städat. Det är rent. Men när jag ser mig omkring är det fortfarande smuttsigt. Jag tror nog inte att det någonsin kommer att bli helt rent. Jag kanske borde rensa bort allt det gamla och allt det som ingen vill ha längre. Kanske borde jag göra mig av med saker som igentligen inte hör hemma här. Sånt som blivit över. Kanske släppa taget. Men om jag gör det kanske jag saknar dem. Det är kanske inte värt att riskera det. Eller så kanske det är det. Det ska väl inte vara helt riskfritt att leva har jag hört. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet igentligen inte så mycket alls. Det är mäst färger som går ihop i varandra. Konstigt men ganska sant. Fast det kan vara ganska osant också. Det beror på vem som frågar. Jag är alltid glad om någon frågar. Det kan också vara sant. Men det kan nog vara ganska osant, det med. Det vet ingen. Inte ens jag. Men det gör ingenting, för jag är glad ändå.
Jag borde nog rensa. Ja, på mitt rum alltså... 

Jag tror inte att någonting kommer att hända här. Det har det inte gjort på många år. Men om det är det ingen som bryr sig. Det är ingen som engagerar sig längre. Men det är ok. Jag blir inte långvarig. Snart tar jag min mantel, min fina koffert och hjälm och far dit pepparn växer. Tycka vad man vill om det, men nog är det en bra idé iaf.