Sneaky Sneaky

Det löser sig. Det brukar fixa sig till slut. Livets gång du vet. Kanske. Du borde se hit. En sväng. Eller två. Det är helt upp till dig. Precis som allt annat. Det borde du veta. Du är vuxen nu. Det är du som tar beslut. Allt ansvar ligger hos dig. Det borde du också veta. Men det gör du inte. Men vem är hon? Som tror att hon har någon rätt att döma dig. Men det är upp till henne. Precis som det är upp till honom. Han som dog. Hoppade. Fast han hade det bra. Tror vi. Men det var upp till honom. Hans val. Jag borde göra något radikalt. Oväntat. Pressen. Det är nog den som skrämmer folk. Det är därför dom inte vågar. Det är inte uppskattat att sticka ut. Det är inte uppskattat att tro. Att vilja och längta. Han gjorde nog det. Han längtade nog så det gjorde ont. Man ska hellst inte tro att man är någon. Man ska vara lagom. Precis som alla andra. Lagom. Jag är inte lagom. Jag är för mycket. Eller för lite. Jag är för lite lika sällan som en far träffar sina barn. En far som inte bor ihop med mor. Som har förlorat vårdnaden. Som inte har någon att säga till om. Jag är den där obefintliga tiden. Det är jag. Mitt val.


This is for allt du inte gjorde.

Vad tycker man om såna som mig? Det vore kanske ok. Ok om jag var som du. Men om jag inte är det. Vad händer då? Är jag inte ok då? Utopi. Det är intressant. Det kan bli så knas. Måste man vara perfekt? Vara som alla vill att man ska vara? Måste man falla in i ramen för att bli accepterad av samhället? Hur kommer det sig att världen ser ut som det gör i dag?! Kommer det är bli annorluna för såna som inte syns. Det kanske inte är meningen att det som inte syns ska synas. Men vad händer när det börjar göra det. Man ska ignorera det. Det ska bort. Det ska förbli osynligt. För det är inte normalt. Och är man inte normal så är man inte ok. Du är inte ok. Inte ok! Men det är ok. För man behäver inte vara det. Det är det som är det fina men den här världen. Att trotts att det inte är ok, så gör man det ändå. Jag är inte ok. Men det är ok. Det kanske är lika bra. Syns då.

Det händer något. Konstigt. För det brukar det ju aldrig göra... Men iaf. Jag var utanför i dag. Det var inte kuljul. Jag kankse gjorde det med flit. Det är nog mitt eget fel. Men det är lugnt. Jag är nöjd. Det är jag alltid. Nöjd och glad. Det kan du lita på. Alltid lika stabil. Ha Ha!
Jag tror på kärleken. Den är så bra. Eller i alla fall min. Suck on that!
Jag har New Moon i mitt DVD-ställ. Suck on that two!
Jag har så bra musiksmak. Det är ju också något som uppskattas.
Något jag mer jag uppskattar är min underbara flickvän. Hon är otrolig. Även fast jag inte alltid visar det så vill jag att hon ska veta det.

Nu ska jag till på Den lilla sjöjungfrun och sova hela natten är det tänkt. Sen får vi se hur bra det går. Det har ju riktigt fungerat så på senaste tiden.

Jag hatar USA. Okej. Nog om det. My lovely bok som är så brutalt awesome är slut. Jag grät nästan lite i slutet. Fast jag började med en ny igår, samma personer, samma tid. 24h och 150 sidor senare och jag kan inte sluta. Jag är besatt. Den här och förra har förförit mig. Med all sin charm. Otroligt. Helt otroligt.  Jag ska bli en rockstjärna när jag blir stor.


I baksätet på en bil, 150 km/h, förlorade jag oskulden. Med Chuck Bass.
Okej, jag ljög. Så var inte fallet.

Pour some sugar on me baby! Om 12 h sitter jag i bilden på väg upp i rymden. Yes sir, jag har en bil som man kan göra sånt med. jag hitta den på tradera och ska provköra den i morgon. Jag ska se på stjärnorna från ett annat håll. Jag ska cirkulera runt solen som en egen liten planet. Jag ska skapa en egen värld, där i min bil. Jag ska ha allt som ingen annan har. Jag ska aldrig komma tillbaka. UP AND AWAY!