Sneaky Sneaky

Det löser sig. Det brukar fixa sig till slut. Livets gång du vet. Kanske. Du borde se hit. En sväng. Eller två. Det är helt upp till dig. Precis som allt annat. Det borde du veta. Du är vuxen nu. Det är du som tar beslut. Allt ansvar ligger hos dig. Det borde du också veta. Men det gör du inte. Men vem är hon? Som tror att hon har någon rätt att döma dig. Men det är upp till henne. Precis som det är upp till honom. Han som dog. Hoppade. Fast han hade det bra. Tror vi. Men det var upp till honom. Hans val. Jag borde göra något radikalt. Oväntat. Pressen. Det är nog den som skrämmer folk. Det är därför dom inte vågar. Det är inte uppskattat att sticka ut. Det är inte uppskattat att tro. Att vilja och längta. Han gjorde nog det. Han längtade nog så det gjorde ont. Man ska hellst inte tro att man är någon. Man ska vara lagom. Precis som alla andra. Lagom. Jag är inte lagom. Jag är för mycket. Eller för lite. Jag är för lite lika sällan som en far träffar sina barn. En far som inte bor ihop med mor. Som har förlorat vårdnaden. Som inte har någon att säga till om. Jag är den där obefintliga tiden. Det är jag. Mitt val.


This is for allt du inte gjorde.