Sneaky Sneaky

Jag är trött. Mest hela tiden. Det är livet som gör mig trött. Det är livet som gör att jag inte orkar. Det är allt som inte händer som gör mig trött. Så förbannat trött. Hela jävla tiden. Mitt hjärta lugnar inte ner sig. Kaffe är det som jag lever på. Mat är ingenting för mig. Det har jag lärt mig under årens lopp. Hungern lyser med sin frånvaro. Som allt annat nu för tiden. Jag blir trött på blindheten. Frågorna som inte finns. Jag gör allt. Egoister. Det kan man kalla dom. Men vem är jag som tror att jag kan dömma någon annan. Vem tror jag att jag är. Jag har ingen rätt. Sympati? Nej tack. Jag klara mig bra. Utan ditt fina sympatiprat. Det hjälper inte någon. En person. En fucking person. Den ända som gett mig reaktionen som jag vill ha. Sympati? Nej tack. Tyck inte synd om mig. Det finns ingenting om mig som är värt att tycka synd om. Jag är ett bevis på att det inte går helt rätt ibland. Men det är ok. Det finns inget jag kan göra. Pillertrillare? Hemligt! What to do? Ingenting!!
    Jag kan inte trycka på stopp. Jag vet helt enkelt inte hur man gör. Jag har tröttnat på att sitta på bussen men inte kunna kliva av. Jag börjar bli yr och åksjuk. Hon mår aldrig bra. Jo, sällan. Men det händer. Hon vet bara inte hur hon ska göra. Spelet spelas utan henne. Hon blev inte vald in i laget. One woman show. Hennes lag. Men spelat kan inte spelas själv. Så hon får glatt sitta på bänken och vänta på sin tur. Har hon tur blir hon vald någon gång. Men det kommer nog inte att hända. Hon kommer nog att förbli själv. Hon kommer nog aldrig att få spela det spelet. Det spelet som alla andra kallar livet. Hon kallar det ingenting. Det finns inget bra namn på det.
   Flickan vill inte längre. Hon vill bara inte. Hon vill känna hur det känns att vara en människa som blev rätt. Hon har tröttnat på att det aldrig kommer att finnas någon där. Någon som kommer att veta. Vad som egentligen är. Någon som på riktigt vet hur det är att aldrig hitta stoppknappen. Flickan mår aldrig bra. Egentligen. Och hon kommer aldrig att göra det heller. Men till slut kommer de att blunda för flickan. De orkar inte. Det förstår hon. Tillslut kommer inte hon heller orka mer. Spelets gång. Man tvingas att sluta spela. Flickan kommer aldrig få spela. Så varför ska hon äns försöka ta sig in i laget? När hon egentligen inte har det som krävs. Kämpa och dra. När hon aldrig kommer att komma in. Hon kommer att bli tröttare än vad hon redan är. Själen finns inte där den borde. Den har ingen fast plats i den här flickan. Kalla henne vad du vill. Hon kommer inte att höra dig...