Sneaky Sneaky

Se på mig. Nu sitter jag och skriver här. När jag har bättre saker för mig. Men jag gör dom inte. Det funkar inte så. 110% varje dag, hela tiden. Annars hinner jag inte. Jag är trött. Precis hela tiden. Mitt hjärta slår hårt och fort. Precis hela tiden. Mitt humör är jätte bra. Ibland. Annars är det i botten. Nästa jämt. Det är inte roligt längre. Det är inte roligt att ta i så jag spyr. Det är inte roligt att ha framtidsplaner. Jag blir bara så besviken. Jag vill ligga hemma och se livet falla. Framför mig. Som allt annat. Det andra som betyder mäst. Kärleken mella två människor slår allt. Men på delad första plats finns en stark kandidat. En kandidat som jag kanske kommer lämna. En kandidat som jag älskar mer än det mesta. Jag har två solstrålar i mitt liv. Du får kalla mig töntig, men utan hästen skulle jag inte fungera. Hon är bättre än de flesta människor. En del av mig kommer att göra så brutalt ont. Jag kommer inte att bli den samma. Trots att det finns fler så kommer det alltid att fattas en bit. Det finns få människor som verkligen förstår vad jag pratar om. De finns få lyckliga.

Nej, bajs på livet, skolan och allt därtill.