Sneaky Sneaky

Det finns få saker som jag uppskattar lika mycket som vackra ord som kommer från hjärtat. Ibland har jag svårt att avgöra om de kommer direkt från hjärtat. Eller om de paserat någon spärr. Som silar ut det som kanske inte låter så bra. Jag borde vara bättre på att avgöra. Jag borde vara bättre på att lita. Lita. Är det något som man kan lära sig? Med åren liksom. Går det att bli bättre. Det är nog svårt. Kan hända. Mycket kan hända. På ett år till exempel. Mycket har hänt på det här året. Mycket har ändrats. Åt rätt håll. Åt fel håll. Men det är så det är. Sant. Något annat som också är sant är att jag är mer kär i Erika nu än någonsin. Jag trodde inte riktigt att det var möjligt. Men allt kan hända. I två flator och en dvärghamsters liv. Fint. Lite töntigt. Fortfarande fint. Vi har inte lika mycket tid som innan, men det gör inget. Vi går i alla fall på samma skola. Det är mysigt. Att sova med nyrakade ben i en renbäddad säng är också mysigt. Tyvär är varken mina ben lena eller sängen renbäddad ikväll. Men den är mysig ändå. Fluffit och så. Men vi har möss i väggarna. Det är inte lika mysigt. Men det gör inget. Jag tror jag tycker om att bo mitt ute i ingenstans trots det. Faktiskt. Jag gillar tanken på att dela tomten med korna. Kalvarna är så söta. För två år sen hittade jag en död ko. Trauma. Jag är förstörd för livet. Hämskt. Den var grå. Fast den skulle vara brun. Och uppsväld. Hämskt. Nu har du, min ända läsare, nog också den bilden på näthinnan. Så som jag hade i många månader efter.
Det är inte roligt att läsa för mycket, så nu slutar jag.

// ww