Sneaky Sneaky

Matte, UF, Natur, Historia, On stage. You name it. Det är så mycket hela tiden. Det lugnar aldrig ner sig. Och det kommer det inte att göra på det närmaste året. Inte ens på sommarlovet. I alla fall inte om man ska tro " Mr Miyagi". Jag borde plugga. Jag ska. Snart. Inte nu. Om 5 min. Faktiskt. Det är sant. UF...kassabok osv.

I morgon ska jag vara lilla skeden igen. Fast jag ska vara snäll. Hon ska få vara lilla. Det är ju faktiskt mysigt då med. Och vi ska äta rullader på Fredag. Så synd att du inte kan komma då, Erika...
Träna ska jag också. Snart. Inte nu. Ikväll. Faktisk. Det är sant.
Nej, UF var det ja. So long suckers. Suck on my gigantiska klubba!

ett, två, tre, fyra, jag är en partymyra!

Jag har tänkt lite. Du vet när man frågar ”vad är meningen med livet”. Jag vet svaret… Det finns ingen mening med livet. Det är det som är meningen. Inget konstigt med det. Man kan inte få allt. Man kan egentligen inte få någonting alls. Jag vill, t.ex. ha allting som är bra. Jag vill kunna påverka och förändra världen. Göra den en bättre plats. Jag vill ge de svältande barnen i Afrika mat och ett bra liv att leva. Jag vill stoppa oljepumpning och stoppa kolutgrävningar. Jag vill få människor att tänka miljövänligt, sluta åka bil, sluta tillverka skräpmat med massa kemikalier i. Jag vill stoppa växthuseffekten och det öde som jorden står inför. Jag vill stoppa skövlingen av regnskog och utrotningen av olika djur. Jag vill däremot inte ha vaxin för alla sjukdomar som kommer. Det finns en anledning till att det kommer mer och mer sjukdomar. Om det inte fanns det och människor enbart skulle dö av ålder, skulle jorden bli överbefolkad och det skulle leda till undergång. Man kan inte vara så egoistisk och bara tänka på sig själv. Allt som vi gör kommer att påverka de som kommer efter oss, antingen positivt eller negativt. Världen slutar inte bara för att vi dör. Klockan slår och solen snurrar fortfarande runt gjorden, oavsett om vi finns eller inte. Men om vi fortsätter att förstöra i den takt som vi gör i dag kommer det snart inte att finnas någon morgondag. Är det så vill att det ska vara? Är det så vi vill bra ihågkomna? Att vi var den generation som förstöde mänskligheten. Att det var vi som fick de mest vackra djur på jorden att dö ut. Att det var vi som gjorde hål i atmosfären så ingen levande varelse kan fortsätta sitt liv på denna underbara och förundrande planet. Vi ska vara otroligt lyckliga över att just vi fick turen att födas och utvecklas på denna jord. Som forskarna verkar tro nu så är det med stor sannolikhet bara vår planet som har förutsättningarna för att kunna skapa liv. Och om det nu är så, ska vi verkligen slänga bort den chansen? Ska vi verkligen förstöra, det som verkar vara ”one of a kind”.

Att det kommer naturkatastrofer är bara ett sett för jorden är att säga ifrån. Den är arg. Att vi inte förstår det visar bara på hur dum människan är. Att vi inte tar det som signaler är bara häpnadsväckande.

Vist, det finns många människor som kommer att bli utan jobb. Men då får man prioritera. Utan jobb eller utan planet? Finns det ingen planet behöver vi inte bekymra oss för jobb. Men att det inte finns några jobb kan man alltid åtgärda. Det finns alltid något som någon kan göra. Exakt vad kan man alltid komma på. ”smarta” människor kan nog sitta och fundera över vad man kan göra åt saken. Men tyvärr så funderar på fel saker. Man funderar på hur man ska kunna utvinna mer och mer olja och kol, som håller på att ta slut. Förstår folk inte att det att det tar så otroligt lång tid för jorden att framställa dessa råvaror. Och så fort som vi har borrat och pumpat ut det där är det kanske inte så konstigt att det kommer att ta slut. Och vad gör vi då? När det inte finns någon mer olja eller kol. Då står vi där utan någonting. För det är inte någon som tänkt på att det kanske skulle vara bra att tänka på andra långsiktigt lösningar. Så otroligt dumt. Vist, det finns vatten- och vindkraft. Men det är ingen stor elförsörjning. Kärnkraft är en mycket stark försörjning. MEN det finns många nackdelar med det också. T.ex. olycksrisken. Man måste vara så otroligt försiktig och de anställda måste vara extremt utbildade. Och om ett u-land skulle bygga ett, hur skulle de kunna ha råd att utbilda, så att olycksrisken skulle minska? Det är för stor risk. Och vad gör vi med avfallet? Det radioaktiva avfallet? Jo, vi kräver ner det i bärgen, och sparar det till våra barnbarn, så de får ta reda på vår skit. Är det så det ska vara? Ska vi vara så otroligt ignoranta och själviska att vi helt och hållet skiter i vad som händer med världen? 

SÅ, när världen ser ut som den gör i dag, och man kan inte påverka något över huvud taget, så finns det ingen mening med livet. Det ända jag kan komma på som skulle kunna vara något av mening, så skulle det skulle vara att leva ett långt och lyckligt liv. Men om man inte lyckas med det så är nog hela livet meningslöst. Det är min åsikt. Har du någon bättre så skiter jag i det.

Snön har kommit och jag hoppar jämfota(?) av glädje. Nej, okej. Kanske inte riktigt, men glad är jag i alla fall. Jag är sjuk. Så jag kan inte göra snöfort, snöänglar och allt annat med snö i. Jag kanske skulle kunna krama en liten ynka snöboll. Men vad gör det för glädje om jag inte kan kassta den på någon? Jag har spindlar i taget, kläder på golvet, men tyvär inte kor i hagen. Dom har gått hem för länga sen. Det är ju vinter nu. Med vintern kommer det kalla, burriga vindarna. Men det gör ingenting för jag är inne. Det är så ju så fint att titta på. ja, snödrivorna alltså.
I dag är det två veckor kvar tills jag och Erika har varit tillsammans i ett år. Kvinnan lyckades lura på mig att jag skulle ordna firandet av detta. Hur f*n ska jag lyckas med det? Jag är extremt dålig på sånt, även fast jag är romantisk. Om jag hade några guldslantar i fickan skulle flickan få det hon vill ha. Men allt jag har är små vita lappa, och på dom kan man inte flyga långt. Har jag tur så kommer jag till Västerås och kan ge henne en puss. Har vi otur får jag maila henne pussen.

I am the master of allt du kan komma på...

Jag är så sjukt trött. Trött på att det aldrig blir som jag tänkt. Men även på att internet är så brutalt segt. Min flickvän är arg. Arg på allt. Även på mig. Hon ska vara glad. Hon har det bra. Bättre än många andra. Jag har pms. Så jag är också arg. Min telefon kommer aldrig. Jag har iaf något bra att vara arg på. Men jag får tonfiskröra i morgon. Så jag är inte arg längre. Jag kanske till och med är gladast i världen. Men det får ingen veta. Det är hemligt.

Jag vill ha en kimutikator. Eller ja, en Amandauminator. Jag vill rädda världen. Men det kan jag inte. Det suger. Jag vill ha sexiga trikoer och svinga mig i nät från höga byggnader. Det vore nått det. Jag skulle nog kalla mig Superdupercoolamandis!! Det är ett bra superhjältenamn. Ja, drömma går ju alltid.
Nej, nu ska jag tillbaka till mitt, rädda kissekatter från trän och hjälpa gamla tanter över vägen. "Jag är en superhjälte. JAG ÄR EN SUPERHJÄLTE".